Nu ska jag tillägna detta inlägg helt till min älskade vän Sofie Karström. Och ja, jag tycker själv inte om när folk skriver en massa pluttinutt och trams. Men det skiter jag i nu. Det är ni som väljer om ni vill läsa.

Vi tar det från början. Första dagen var du ingen jag märkte alls, ingen speciell sådär. Inte andra heller, och kanske inte tredje, men det spelar ingen roll. För både du och jag vet att det tar tid att lära känna oss. Eller ja, vi lärde nog känna varandra ganska fort, det brukar oftast ta något år innan man "sitter ihop", men vi känner varandra både utan och innan redan. Vi läre ha en jäkligt bra personkemi alltså. Men om man räknar bort sofie så är jag väldigt svår att lära känna, även fasten det kanske känns som att man känner varandra jättebra, så kan jag vara jätteosäker i sällskapet. Men med dig gullet, då har jag inget som tar emot. Du är den bästa vän jag någonsin haft, och jag tänker inte släppa dig även om vi bråkar. Nu har du en stor plats i mitt liv nu som du inte bara kan lämna. Jag älskar dig jättemycket babe!

Låter som om vi är ett förlovat par eller någonting x) HAHA. 
Nej justja, sofie påminde mig, vi är ju ett förlovat par.